OneLife✌

Jag hör jämt och ständigt hur vi tonåringar är sååå självupptagna och egoistiska. 
Till en början hade jag lite dåligt samvete eftersom det är sant.. 

Men sen började jag tänka, vilket jag alltid gör känns det som, och så klart att vi är själviska och egoistiska. 
Detta är vår tid, tonåren tillhör oss. Det är nu vi ska bli vuxna, det är nu vi ska lära oss att ta ansvar för oss själva. Det är nu vi skapar vår framtid. Med all den pressen som smahället, föräldrarna, kompisarna och framförallt vi själva sätter på oss, har vi inte tid att tänka på någon annan. 
Att sätta oss själva först, uppfylla våra egna behov är något vi måste passa på att göra nu, när det behövs som mest. Vi kan inte göra det sen, då har vi egna barn som kommer först i ledet och innan vi vet ordet av är vi pensionärer och livet har passerat förbi. 
Nu för tiden är alla så upptagna med allting annat, saker som måste göras, saker som måste hinns med, att ingen annan hinner tänka på oss. Så då gör vi det själva. 
Vi står nu inför det viktigaste valet i vårt liv, allting vi har kämpat för har lett oss hit. Det är nu vi måste tänka jag, jag, jag. Det är nu jag är viktigast för mig själv, det är nu jag ska ta första steget mot min framtid. 
Nu handlar det bara om mig, mig, mig. 
Detta är min tid att göra misstag, att ramla och sedan resa mig upp igen. Detta är min tid att leta och leta och leta efter mig själv, att söka och sedan upptäcka att allt jag letade efter fanns mitt framför näsan på mig. Livet är här, livet är nu. Alla bekymmer och problem kan vänta tills imorgon. 
För att citera ett tal som inspirerat mig otroligt mycket: 
"This isn't the time to make hard and fast decisions, its time to make mistakes. Take the wrong train and get stuck somewhere. Fall in love - a lot. Major in philosophy 'cause there's no way to make a career out of that. Change your mind. Then change it again, because nothing is permanent.
So make as many mistakes as you can. That way, someday, when they ask again what we want to be… we won't have to guess. We'll know."

Så alla tonåringar därute, njut av denna tiden.
Njut av att allt handlar om bara dig, dig, dig. 
'Cuz this is  your time. And no one can change that. 

För 10 år sedan satt jag hemma i soffan och läste en bok när pappa kom springandes in genom ytterdörren och sa till oss att sätta på TV:n. Inte ens ett hej. Jag förstod att något inte stämde. 
Jag var bara 6 år när det hände men trots det förstod jag tillräckligt mycket för att inse att världen aldrig skulle bli densamma.
Vi satte på TV:n lagom för att se det andra planet flyga in i World Trade Center. En bild som föralltid kommer finnas kvar bakom mina ögonlock. 
Där stod jag trygg innanför väggarna i mitt hem i Sverige medans tusentals människor av ren skräck hoppade ut genom fönstret på 90:e våningen i en av världens högsta byggnader. 
Flera miljoner människor letade febrilt efter sina anhöriga i högarna från de två majestätiska torn som inte längre existerade.
Att livet skulle förändras var ofrånkommlig. 
Jag spenderade dagen idag med att titta på svts "11 september, dagen som förändrade världen". 
Att höra allas historier. Att se alla tårar. Att höra namnen på de som förändrade världen.
I mina ögon är de hjältar. I mina ögon kommer de alltid att vara hjältar. Jag sörjer de okända, välkomnar tårarna. Jag ber för deras familjer. Hoppas att de får chansen att gå vidare och lämna sorgen bakom sig.
Jag fick höra historien om en fru, en mamma. Hon jobbade som polis när det hände. Hon var bland de första som gick in i det norra tornet för att hjälpa de som var skadade, de som hade överlevt. För varje gång hon kom ut gick hon in igen, med hoppet om att kunna rädda ett liv till. Hon är en hjälte. Hon fortsatte kämpa in i sista sekunden när hon blev träffad av stenmassorna som föll när det andra planet träffade det södra tornet. Hon dog som en hjälte. Hennes namn kommer föralltid stå ingraverat på minnesmonumentet som idag invigdes på platsen där de två tornen en gång sträckte sig upp i skyn. 
Människor har fått sår som aldrig läker, ärr som aldrig försvinner. En sanning de inte kan rymma ifrån. Även om livet går vidare kommer det aldrig att bli sig likt. Barn förlorade sina föräldrar, kvinnor&män sina fruar och sina män, var 5:e amerikan förlorade någon de älskade. 

9/11- dagen som fick en hel värld att tystna. Dagen som fick hela världen att gå ner på knä.
Än idag tystnar männsikorna världen runt för att hedra alla som gick bort, för att stödja alla som är svaga, för att fånga alla som faller.

För att bevisa att vi aldrig kommer att glömma. 



9/11 Memorial

Inga kommentarer..
Jag tror att jag skrattade i 10 minuter efter att jag slutade titta på klippet x) 
För alla er som sett TV-serien GLEE, ni försår vad jag menar ;) 
För er som inte sett GLEE, ser det bara otroligt löjligt ut.. :P
Oavsett vad... Otroligt roligt!